Jersey and Me

Här har vi henne, min vackra stjärna. Kan ju lova att ni kommer få se många fler bilder på henne framöver. Så i detta inlägget får det räcka för stunden!

 

 

Att jag köpte Jersey var ett ganska spontant beslut, letade från början inte efter någon ny häst, men sen kände vi en som sa att hon skulle sälja någon av sina hästar och då bokade mamma tid att i alla fall komma och kolla och provrida. Hade ingen aning om hur hästen såg ut eller vad det var för någon. Bara att hon var 6 år och efter Jaguar mail. Men innerst inne så hoppades jag på att det var en skimmel, haha. Och gissa om jag blev glad när jag gick in i stallet och såg två skimmlar och en brun (visste att det inte var den bruna för det var hennes tävlingshäst som var äldre).

 

Jag föll pladask för hennes söthet direkt, haha det låter så löjligt egentligen. Men jag provred henne och vilken skillnad jämfört med Celine alltså. Alla gångarter och hoppade även två-tre språng på ett lågt hinder. Var mörkt och banan var inte jätte bra uppbelyst, men det gick bra ändå. Var dock inte van vid en häst som hoppade så högt över fast det är lågt, men vilken härlig känsla det var! Blev nog lite kär där vid första ögonkastet.

Sen bestämde vi att jag skulle provrida en gång till, så vi åkte ut till ORK och skulle rida i ridhuset där, dock var det upptaget och en grupp skulle precis börja för Maria Fiber så vi frågade om jag fick vara med, och det fick jag.

 

Andra gången jag red henne så red jag en hopplektion för Maria (har ridit för henne innan med Celine). Det gick också bra, hade fortfarande en väldigt bra känsla i magen. Hon var lite pigg och var taggad på att hoppa, så när vi hoppade en linje så gick det bara fortare och fortare så vi rev tredje hindret 2 gånger, sen tredje gången så tog jag ut svängen lite mot tredje och då gick det kanon! Efter det så sa vi att vi att jag ville provrida henne för min "riktiga" tränare Anders Wemlerth, höra vad han tyckte om henne och så. Så det gjorde vi och det gick också väldigt bra, och han tyckte hon var en fin häst och att vi passade ihop. Så vi åkte hem och funderade på det och pratade lite och sen ringde vi ägaren och sa att vi ville köpa henne. Några dagar senare veterinärbesiktades hon och sen skrev vi kontrakt och sen var hon min!! Min alldelse egna första stora häst som jag köpte med mina egna ihop sparade pengar. 90.000kr närmare bestämt.

 

Jersey och Celine kom bra överens med varandra direkt, och gick jätte bra ihop i hagen.

 

Min och Jerseys relation fick vi jobba lite på i början, men så är det väl med alla nya hästar förmodar jag? Det var en liten diskussion om vem som bestämde och vad man får göra och inte göra. Så jag har fått träna lite lydnad både efter och innan varje gång jag red henne, så det blev mycket träning från marken, som jag anser det är minst lika viktig med en häst. Med andra ord, lära känna sin häst, hur den reagerar på olika saker och hur jag ska göra för att den ska förstå mig osv. Tror många glömmer bort den delen när man har häst och många tycker säkert också att den inte är lika viktig heller för den delen, men dem som tycker det håller jag inte alls med. När jag skriver att vi fick jobba på vår relation så låter det jätte allvarligt, men så illa var det verkligen inte, tyckte mest det passade in att skriva så. Det handlade mest om att få henne att respektera mig och få henne att lita på mig och ha förtroende för mig. Några exempel på vad hon gjorde var t.ex. att med sin förra ägare har hon alltid varit lätt lastad, kunnat släppa henne så att hon går in själv i princip. Men när jag ledde henne in i transporten så stannade hon och ville inte gå in direkt (dock var det inte några större problem än att hon stannade och så fick man övertyga henne att gå frammåt sen gick hon in). Sen en annan grej var att hon ville inte gå in i sin nya box när man ledde henne in från hagen, och i boxen när man skulle borsta henne så stod hon inte stilla och när jag ledde henne så var uppmärksamheten överallt förutom var jag gick. Hon var lite nonchalant och märkte att hon inte litade helt på mig. Det jag tränade var inga avancerade grejer och jag hakade inte upp mig på de saker hon gjorde heller (menar att jag inte stod flera timmar och tränade på att lasta henne eller ta in och ut henne från hagen) utan jag la ner lite mer tid på lydnadträning. Det jag tränade mest var att få henne gå bredvid mig, när jag gick så skulle hon vara i samma position med mig hela tiden, hon skulle varken vara för mycket bakom mig eller gå framför mig. Sen när jag stannade så skulle hon bli mer uppmärksam och stanna när jag gjorde det, utan att jag skulle behöva bromsa henne med hjälp av tyglarna.

Försöka få henne att lyssna på mitt kommandå och ha fokus på mig genom mycket upprepning av att stanna, gå, stanna, gå, skritta, trava, skritta, osv. Och den träningen kan jag säga hjälpte oss på många sätt. Lastningen blev åter igen inget problem, tillslut kunde man släppa henne in i boxen utan att jag ska behöva gå med henne in. Vi blev även mer samspelta i ridningen och ja, det var bara början på en underbar vänskap mellan ryttare och häst. 

 

Hon var i bra kondition när jag köpte henne så jag fortsatte hålla igång henne, hopptränade en gång varannan vecka för min tränare Anders Wemlerth. Det gick bara bättre och bättre varje gång vi tränade, och emellanåt så tränade jag någon enstaka gång för dressyrtränaren Mollis här i Olofström. Annars så blev det träning uppe på banan där vi bor och rida ute i skogen. Blev även tävling på en del helger, och vi kom hem med minst en rosett i stort sett varje tävling, hon var ju bara 6 år så vi red unghästklasser. Fick vi inte rosett så var det bara någon rivning (pet) ner i den klassen. Denna "tiden" (om ni fortsätter läsa bara en lite bit till så kommer ni förstå vad jag menar med "tiden") kommer ni eventuellt få höra lite mer om och få se bilder/videor ifrån, så skriver inte så mycket om det just nu.)

 

Allt var frid och fröjd i 4 månader, tills det tråkigt beskedet kom.. Jersey blev halt. Jag tävlade henne samma dag och dagen innan också i Tingsryd (och jag kände verkligen inga tecken på att hon var halt när jag red henne, hon backade av lite innan hindrerna ibland, men det trodde jag var för att vi kommit fel på en oxer veckan innan), så när vi veterinärbesiktigade henne så sa veterinären att hon haltade på vänster fram.

Vi bokade såklart tid direkt och fick någon dag efter åka och kolla henne i Näsum hos Björn Rahm. Då hade hon kotledsinflammation i höger fram, hovledsinflamation i båda fram och sulöm båda fram. Var ju inte speciellt roligt besked.

 

Hon blev behandlad och fick vila i 4 veckor med medicinering Metacam två gånger per dag. Jag var ute och gick med henne några dagar innan vi skulle på återbesök, och travade på en raksträcka för att se om jag såg något. Inga tecken på hälta vad jag såg. Inga tecken heller när vi lastade in henne i tranpsorten den dagen hon skulle på återbesök. Sen när vi kom fram dit och lastade ut henne så nickade hon till och började halta som bara den, nästan blockhalt såg hon ut att vara. Vi som trodde hon var frisk, men så var det inte. Veterinären sa dock att det hon blivit behandlad för förra gången var bra nu, denna gången så var hon bara väldigt sulöm vänster fram. Så de tog av skon och gipsade hoven och benet, så var det bara att åka hem igen, två dagars boxvila sen kunde vi släppa ut henne igen. Vi fick själva byta gips på henne (vår hovslagare kom ut och hjälpte oss). Så gips och bandage byttes 3 gånger på 2 veckor. Sen slog vi på en sko med sula, och så fick hon vila ytterligare 3-4veckor. Sen så skulle vi se hur hon rörde sig igen hos en veterinär på mjukt underlag, så vi åkte till olofströms ridklubb och så kom veterinären dit och kollade henne. Hon haltade fortfarande på volt i ena varvet. Björn kunde inte hitta vad felet var och han trodde man skulle behöva göra en CT-röntgen för att hitta felet och det kunde inte han göra så han skickade en remiss till Helsingborgs hästklinik.

 

Nästa steg var att dem (veterinären i helsingborg) skulle göra en bedömning om henne, så vi åkte dit och de kollade henne på olika underlag och på böjprov. Hon rörde sig bättre på volt än sist vi kollade henne, dock så såg man ju att det var något som inte stämde fortfarande, och hon visade hälta på böjprov båda fram. Så de beslutade att de skulle göra en CT-röntgen. Några dagar senare så gjorde dem det, då fick vi svaret att hon hade en Keratoma tumör i hoven, plus att strålbenet och djupa böjsenan hade tagit skada på båda fram. Inte jätte kul besked. Men vi pratade med veterinären och de sa det fanns möjlighet att operera bort tumören och de trodde att om vi gjorde det så fanns det en chans att hon blir bra igen. Så några dagar senare efter det så åkte vi med henne till helsingborg igen och så opererade de bort tumören från hoven. Borrade från sidan och underifrån för att få bort den. Efter det så fick hon komma hem efter 1-2dagar. Hon var gipsad (starkare gips än förra gången hon hade det, så detta höll längre och satt bättre) och skulle ha boxvila tills hålet hade läkt tillräckligt mycket för att kunna gå ute med det. Så vi åkte till näsum med henne 3 gånger och bytte gips och bandage på henne. Vid tredje besöker så hade hon haft boxvila ca 1 och en halv månad med gipset, och då hade det även läkt tillräckligt mycket, så hovslagaren var där och satte på en sko med sula och sprutade in någon plast i hålet som skulle ersätta hoven där de borrat. Efter det så fick hon börja gå ut i hagen igen. Då verkade hon inte alls ha ont så mycket som hon sprang runt och härjade.. lite för mycket överskottsenergi kan man nog kalla det. 

 

Vid varje besök när vi bytte gips så har skritten varit utan anmärkning, veterinären sa att vi skulle ge henne en månad vila till innan återbesök för att se hur hon rör sig. När den månaden hade gått och vi var och kollade henne så var hon fortfarande inte okej.. Haltade på volt och vid böjprov. Så vi gav henne ännu mer vila, och skoning var 5:e vecka. 

 

Nu i augusti så har hon i stort sett vilat ett helt år. Senaste besöket så var det positivare besked en vad det varit de föregående besöken. Hon "nick-haltade" inte längre, och såg bättre ut på volt och på böjprov. Det enda som veterinären påpekade var att hon var tjock och stel som en hundraåring. Så ska börja skritta igång henne nu några veckor. 

 

Vår resa har inte hunnit bli så lång ännu, men jag hoppas och ber att den kan bli längre, för bättre häst (enligt mig) blir svår att finna!